Jag lever, faktiskt.
Fast jag börjar bete mig som någon med en psykisk sjukdom.
Kanske är det så?

Letar synonymer till ord som har flera betydelser idag. Hittar ordet grym och upptäcker att alla de synonymer som finns beskriver oss människor och önskar samtidigt att jag inte levde i denna tidsålder, eller kanske ens över huvud taget. Mest för att ord som kallblodig, hänsynslös, omänsklig och tyrannisk far igenom mitt huvud under tiden som all förändring som sker publiceras på internet och ingen är längre säker i sig själv.

Skriver av mig tankar på lösa blad och estetiska block, för att sedan gömmas undan och återfinnas när allt är kallt och tyst. Lever och försöker att hitta tillbaka till alla känslor som härjar och river. 

Det blir nog aldrig riktigt tyst.

Trots att mitt fina hjärta är lite trasigt så har vi fortfarande så otroligt bra stunder.
Jag har både skrattat och gråtit idag. Vi har fotograferat min syster i studion till hennes hemsida.
Mamma tvingade oss att diska och det spårade ur lite på slutet. 
Jag önskar att hela livet kunde vara såhär, att vi aldrig mer behöver tänka på skolan. 

För övrigt så har jag letat efter gamla bilder från förr, gamla släktingar som har gått förlorade i alkholism eller död.
Jag önskar att jag hade levt samtidigt som dem, fått uppleva samma saker som de fick och ställa så mycket frågor.
Funderar starkt på att börja släktforska faktiskt. 

Mitt fina hjärta är instabilt och trasigt de här dagarna. 
Jag önskar att jag bara kunde ta ifrån honom allt det onda och lägga det på mig själv, jag är ju så van vid att klara av och hantera allt ont. Jag blir så ledsen av att se honom såhär förstörd, och något som är ännu värre är att jag kan faktiskt inte hjälpa honom så pass mycket som jag egentligen vill.

Inatt slog det mig att jag var trött på mitt hår, av ren impuls klippte jag av det.
Över en decimeter försvann ner på golvet. Efteråt skrek jag och ångrade mig som aldrig förr.
Idag har jag ångest men trivs ändå.
Jag vantrivdes innan för det var så konstigt men nu saknar jag det långa. 
Vet ju att det växer ut igen men det känns som att jag får börja om från början.

De senaste dagarna har jag träffat många fina vänner som jag knappt ens sett på flera månader.
Det var så himla mysigt och roligt och att dessutom få göra något vi alla älskar vägde upp en hel del. 
Vi har sjungit och dansat och levt för stunden. Dessutom har jag träffat två vänner jag önskar att jag umgicks mer med, varav en av dem har funnits med mig i över tre år nu. Det känns himla bra. Livet är så fint just nu. 

Imorgon är det tillbaka till verkligheten. Känns inte alls som att jag ska sätta mig på två olika bussar för att ta mig till John Bauer där jag går första året på gymnasiet, utan det känns som att jag ska småpringa 800 meter till skolan, två minuter innan första lektionen börjar. Jag går i nionde klass och lever ett så socialt liv att jag glömmer bort mig själv, men samtidigt så är jag så himla ensam och är i behov av någon som kan kontrollera den tickande bomben inuti mig. Allting känns så nära, men samtidigt så långt borta. Déjà vu all over liksom. Känns inte alls som att det har gått ett år.

Det hetaste i Örebro just nu är nog kriminalitet. 
Det är mer än en gång i månaden som vi får läsa i tidningarna om olika våldtäktsförsök, eller lyckade våldtäkter, rån, mord, inbrott och så vidare. Inatt var det en man i 20-års åldern som skrev ut på en chatt att han planerade en skolmassaker mot Tullängsskolan (en av våra största gymnasieskolor) så nu är polisen inblandad. Örebro är inte känt för så mycket enligt min mening, ska vi nu bli kända för mest kriminalitet? Skippar nog det faktiskt. 

Såklart är i stort sett all min inspiration borta.
När jag vaknade i morse kändes det som att jag inte ens hade gått och lagt mig. Jag känner så hela tiden, varenda dag. Det enda jag är just nu är trött. Känner mig helt tömd på känslor för övrigt. Orkar inte riktigt känna efter men gissar på att jag mår ganska bra. Gick hem från resecentrum istället för att ta bussen och försökte få tillbaka både motivation och inspiration, fick inget av dem. Vill inte färga håret längre, jag måste färga håret, så är det bara. 
Har så mycket visioner fortfarande.



Var nog världens sötaste gingerkid när jag var liten, helt ärligt. 

Dåligt att man får inspiration på kvällen, när ens hjärta är där uppe och väntar och man egentligen är lite för trött för sitt eget bästa. Frida, som jag nämnde förut, gav mig mycket inspiration genom att berätta att jag gav henne inspiration till det hon skriver. Det kändes ganska mäktigt och jag blir så glad att höra att man når ut till folk, på ett eller annat sätt. 
Jag har stora visioner och mycket inspiration, och hoppas att jag har kvar allt detta någon gång när jag har mer tid än vad jag har nu. 

Känner mig helt borttappad idag. Skulle tagit med mig både min hårddisk och ett av mina skrivblock men glömde båda två. Försöker trycka in lite för många noter och texter i huvudet för mitt eget bästa, i helgen har min gamla musikskola jubielumskonsert. Ruinerar mig själv genom att köpa godis i matsalen. 
Allt med 3OH!3 fastnar på min hjärna och det är ganska tomt bredvid mig nu när Frida är hemma och är sjuk (krya på dig gullet). Har visioner om mitt hår men det som fattas är pengar och ett riktigt beslut.

All min motivation har gått åt till att göra färdigt en massa uppgifter de senaste dagarna,
så nu ligger jag i fas med allting. Nästan före till och med. 
Idag lyssnar jag på ny musik, tittar på fight club och olika musikvideos och spelar vampyrspel på min ipod.

Jag har inte så mycket att skriva. Idag har jag gjort nationella i engelska, läsförståelse och hörförståelse.
På idrotten var vi på Gustavsvik och tränade livräddning. Efteråt fick emilia, eme, lisett, erick, adam och jag bada på äventyrsbadet ett tag. Nu är jag helt slut i kroppen och vill bara lägga mig ner på golvet.
Är sur och på dåligt humör över det mesta, men främst för att lärarna på John Bauer Gymnasiet i Örebro gör mig så arg. Nu till tvåan i höst har vi på media fått välja mellan foto och rörlig bild, och de planerar att splittra våra nuvarande klassser och göra en fotoklass och en filmklass. 
Hela min klass är full med agressioner dessa dagar. Jag är bara trött.

Johnossi kommer till Örebro imorgon, känns helt amazing efter alla år. 
Jag skriver på mitt jävla PM som aldrig verkar lämna mina axlar, känns som att det mesta hänger över mig,
som att det liksom aldrig tar slut ordentligt. Kände mig lika motiverad imorse som jag gjorde igår, nu känner jag mig mest, tung. Undrar om det är solen och jag undrar också vad den gör med mig. Något positivt är det ju i alla fall. 

Måste klippa mig också, em ska antagligen göra det på onsdag. Och jag vill färga mitt hår, igen. 
Det är så jävla risigt. Blir lite ledsen över det. 


Saknar dessutom mitt röda hår, lite.