Letar synonymer till ord som har flera betydelser idag. Hittar ordet grym och upptäcker att alla de synonymer som finns beskriver oss människor och önskar samtidigt att jag inte levde i denna tidsålder, eller kanske ens över huvud taget. Mest för att ord som kallblodig, hänsynslös, omänsklig och tyrannisk far igenom mitt huvud under tiden som all förändring som sker publiceras på internet och ingen är längre säker i sig själv.

Skriver av mig tankar på lösa blad och estetiska block, för att sedan gömmas undan och återfinnas när allt är kallt och tyst. Lever och försöker att hitta tillbaka till alla känslor som härjar och river. 

Det blir nog aldrig riktigt tyst.

De senaste dagarna har jag träffat många fina vänner som jag knappt ens sett på flera månader.
Det var så himla mysigt och roligt och att dessutom få göra något vi alla älskar vägde upp en hel del. 
Vi har sjungit och dansat och levt för stunden. Dessutom har jag träffat två vänner jag önskar att jag umgicks mer med, varav en av dem har funnits med mig i över tre år nu. Det känns himla bra. Livet är så fint just nu. 

Imorgon är det tillbaka till verkligheten. Känns inte alls som att jag ska sätta mig på två olika bussar för att ta mig till John Bauer där jag går första året på gymnasiet, utan det känns som att jag ska småpringa 800 meter till skolan, två minuter innan första lektionen börjar. Jag går i nionde klass och lever ett så socialt liv att jag glömmer bort mig själv, men samtidigt så är jag så himla ensam och är i behov av någon som kan kontrollera den tickande bomben inuti mig. Allting känns så nära, men samtidigt så långt borta. Déjà vu all over liksom. Känns inte alls som att det har gått ett år.

Det hetaste i Örebro just nu är nog kriminalitet. 
Det är mer än en gång i månaden som vi får läsa i tidningarna om olika våldtäktsförsök, eller lyckade våldtäkter, rån, mord, inbrott och så vidare. Inatt var det en man i 20-års åldern som skrev ut på en chatt att han planerade en skolmassaker mot Tullängsskolan (en av våra största gymnasieskolor) så nu är polisen inblandad. Örebro är inte känt för så mycket enligt min mening, ska vi nu bli kända för mest kriminalitet? Skippar nog det faktiskt. 

Känner mig helt borttappad idag. Skulle tagit med mig både min hårddisk och ett av mina skrivblock men glömde båda två. Försöker trycka in lite för många noter och texter i huvudet för mitt eget bästa, i helgen har min gamla musikskola jubielumskonsert. Ruinerar mig själv genom att köpa godis i matsalen. 
Allt med 3OH!3 fastnar på min hjärna och det är ganska tomt bredvid mig nu när Frida är hemma och är sjuk (krya på dig gullet). Har visioner om mitt hår men det som fattas är pengar och ett riktigt beslut.

Idag är det valborg och jag tänker bojkotta detta totalt. 
Firar våren genom att svulla med mitt hjärta och en massa filmer, lika bra det.
För övrigt så har jag nästan bränt alla pengar av studiebidraget och jag fick det idag...
Vet inte vad jag ska skriva. Har ingen motivation till något så det får vänta. 
En rolig sak var att vi gjorde ett kursplans prov i matte härom dagen, vi var 21 stycken från klassen som gjorde det och endast sex som blev godkända. Känner att vi är väldigt duktiga.

Min hals tar kål på mig och jag är så jävla snorig.
Är ledsen med dessutom, jag vill inte vara sjuk, jag har definitivt inte tid med att vara sjuk.
Spenderade eftermiddagen med One Tree Hill och Vampire Diaries. Serier gör mina sjuka dagar och Paul Wesley är ganska snygg.

Lyckades tvinga mig själv att skriva idrottsreflektionen och nu är den färdig och inlämnad. Känns lite bättre i magen.
För övrigt så har jag ont i halsen, inteeeee bra.
Ska skriva engelska nationella imorgon, sug. Och nu ska jag åka hem.

Mitt hjärta har inte sovit här inatt, det kändes så himla tomt.
Men jag klarade mig, för Bex sov i min säng hela natten och igår hade vi chill hos mig med lite för mycket folk,
men det var nästan lite för mysigt. Vattenpipa, cider och vodka på min altan och livet känns så jävla bra.

Imorgon åker jag och mitt hjärta till Borlänge, till pappa. 
Kan faktiskt erkänna att jag saknar att vara där, finns inget bättre ställe att tänka på. 
Augustana gör min kväll just nu, känner mig så ledsen utan anledning. 
Känner mig helt utochinvänd. Ångest. Saknar en fin vän som jag önskar jag kunde trösta just nu.

Jag lämnar blogg.se, eftersom jag just för tillfället befinner mig på tumblr, där jag trivs mer och även tränar upp mina engelskakunskaper som jag totalt har tappat tack vare rättstavningen både på internet och i word. 
Ni hittar mig här. Vet inte om jag fortsätter här i framtiden, men just nu: Bye!

Jag har aldrig någon koll på dagar när det är lov, speciellt inte nu. Fick en chock idag när jag kom på att det redan var torsdag idag. Hoppades ju åtminstone på att det var tisdag.
Idag har jag och Johnny varit på stan och ätit buffé på Shanghai, lika gott som vanligt.
Åkte även till marieberg med mamma, köpte mina favoritskor som jag har längtat efter i flera månader, la undan ett par jeans i stan och hittade födelsedagspresenter. Skar upp benet på prislappar och smetade blod på insidan av kläder. 
Har varit så glad idag känner jag. Älskar mitt liv.

Du klagade över att du inte var med på nyårsbilden, here you go.
Jag älskar dig över allt annat.
Du om någon har lärt mig hur det verkligen är att leva, och du har också fått mig att sluta hata.

Jag är dålig på att uppdatera.
Vi har haft tidningsvecka i skolan, och Johnny har studiotid nästan hela tiden för att han ska fixa profilfoton på alla lärare till hemsidan. När det inte är någon lärare där passar vi på att fota.

Ikväll ska vi på Winnerbäck, för att han bjöd mig på det så jag är jätteglad.

Folk är inte alltid som man tror. Det finns så mycket man inte vet om människors tänkande och agerande.
Vi festade igår, halloweenfest med både okända och kända människor.
Jag träffade en tjej som jag bara minns namnet på, och utseendet.
Jag vet ingenting om henne, inte ens hennes ålder. Egentligen är hon som vilken annan okänd festare som helst,
men hon fastnade i mina tankar. Hennes utseende stack inte ut speciellt mycket, hon betedde sig inte på något utstickande sätt och agerade inte på något sätt som fick mig att minnas henne.
Anledningen till att jag minns hennes ansikte är att hon skar sig, eller hade skurit sig.
Hon hade nästan mer ärr än mig och det gör mig fundersam och samtidigt nyfiken.
Vad krävs det för att en människa ska må så dåligt att den blir självdestruktiv? Har så mycket tankar angående den här tjejen just nu så jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Dagens samhälle har blivit så förstört och det förvånar mig knappt längre när en människa agerar självdestruktivt. Jag kan inte svara på vad det beror på. Är det för att vi lever i ett så bortskämt samhälle att vi lättare mår dåligt över bagateller? Eller har vi det sämre ställt ändå, trots våra moderniteter och snabba utvägar för allting? Kanske har vårt psyke blivit så nedbrutet av alla enkelheter att vi inte klarar av att hantera allting nytt som händer. Kriminaliteten ökar, vilket också förstör oss. Allt fler i min ålder kräver psykologer, behandlingshem och mediciner för att klara av att leva, klara av vardagen. 
Man förvånas över hur dåligt ställt så många i ens närhet har det, och hur det kan komma sig.
Att lida av någon psykisk sjukdom verkar vara vardagsmat för så många just i Sverige. Alla verkar ha något problem på något sätt och jag tror inte direkt att det kommer bli bättre med åren.