De senaste dagarna har jag träffat många fina vänner som jag knappt ens sett på flera månader.
Det var så himla mysigt och roligt och att dessutom få göra något vi alla älskar vägde upp en hel del. 
Vi har sjungit och dansat och levt för stunden. Dessutom har jag träffat två vänner jag önskar att jag umgicks mer med, varav en av dem har funnits med mig i över tre år nu. Det känns himla bra. Livet är så fint just nu. 

Imorgon är det tillbaka till verkligheten. Känns inte alls som att jag ska sätta mig på två olika bussar för att ta mig till John Bauer där jag går första året på gymnasiet, utan det känns som att jag ska småpringa 800 meter till skolan, två minuter innan första lektionen börjar. Jag går i nionde klass och lever ett så socialt liv att jag glömmer bort mig själv, men samtidigt så är jag så himla ensam och är i behov av någon som kan kontrollera den tickande bomben inuti mig. Allting känns så nära, men samtidigt så långt borta. Déjà vu all over liksom. Känns inte alls som att det har gått ett år.