One tree hill hela dagen


Idag har jag dansat, tittat på One Tree Hill och gråtit. 
Kan inte bestämma mig för om jag gråter för ofta eller för sällan.
Känns som att det är för sällan, för nu för tiden kan jag börja gråta för minsta lilla.
Eller så har det bara med att göra att jag har blivit en mer känslig person.




Musik

Fattar inte att jag har lyssnat på musik så himla mycket i laptophögtalarna den senaste tiden,
det är ju katastrof egentligen. 
Jag satt nere i vardagsrummet för en stund sedan. Detta betyder att det inte finns något ljudsystem att koppla in till datorn. Sitter mest på nedervåningen nu för tiden, det är väldigt mycket skönare. 
Ligger på golvet i mitt rum nu, har flyttat upp helt enkelt, och kopplade in datorn i Johnnys högtalarsystem eftersom mitt egna glappar. Åh vad jag har saknat riktig bas och BRA ljud i överlag. 
Blir alltid glad av musik, men nu är jag helt galen typ. Ingenting går upp mot ett bra ljudsystem. 
VARFÖR har jag suttit där nere så mycket? Jag tänker aldrig mer låta min dator lämna mitt rum.

Tappar bort dagarna

Jag har aldrig någon koll på dagar när det är lov, speciellt inte nu. Fick en chock idag när jag kom på att det redan var torsdag idag. Hoppades ju åtminstone på att det var tisdag.
Idag har jag och Johnny varit på stan och ätit buffé på Shanghai, lika gott som vanligt.
Åkte även till marieberg med mamma, köpte mina favoritskor som jag har längtat efter i flera månader, la undan ett par jeans i stan och hittade födelsedagspresenter. Skar upp benet på prislappar och smetade blod på insidan av kläder. 
Har varit så glad idag känner jag. Älskar mitt liv.

copy paste

Jag älskar sportlov.
Johnny har spelat pokémon röd hela dagen, han har fixat nån grej så han kan spela game boy-spel på datorn.
Ganska coolt faktiskt.

Har sådana pengaproblem. Jag har börjat spara pengar men vet inte ens vad jag ska köpa. 
Behöver så mycket nytt. Vill byta ut hela mig själv, fast ha kvar det allra bästa.
Jag vill ha så mycket. Är så trött på mitt begär. När slutar människan kräva saker egentligen? 
När kan vi vara ordentligt nöjda? Eller finns det ingen gräns?

There's a thunder in our hearts, baby.

I fredagsnatt fick jag vinterkräksjukan. Jag är nyfiken på hur mycket jag har minskat i vikt de senaste dagarna,
men eftersom vår våg är trasig så finns det ett problem.

Nu är jag i alla fall så gott som frisk. Jag äter, jag går och jag sover som jag ska. Det är sportlov och jag har fått så mycket energi till att åstadkomma saker. Jag har fått världens inspiration att göra om, lära mig nytt och bli bättre på alla sätt.
Kommande veckor bjuder på väldigt mycket nya saker. Vi ska renovera i huset, jag ska göra om min garderob. Byta ut, måla om, lägga till. Jag ska, tack vare min energi och inspiration, få ihop tillräckligt mycket mod att skriva ett brev om mig själv, för att sedan leta sommarjobb. Jag vägrar ha ett kommunjobb i sommar, jag vägrar.
Har bytt piercing förresten. Nu har jag slimegröna plastkulor och staven är kortare. Jag trivs som en fluga i saft.

fredag?

Jag är skitdålig på att uppdatera. Vet inte ens om någon läser.
Har inte fotograferat på flera veckor.
Har ingen inspiration och ingen ork att lära mig något just nu, känner ändå att allting kommer gå åt helvete.
Mitt projektarbete kommer gå åt helvete, min skoltid kommer också gå åt helvete och mitt sociala liv börjar jag redan nu slänga bort.
Johnny är magsjuk. Han har spytt hela natten och jag har sovit på soffan. Är hemma idag, vill inte smitta alla andra om det är så att jag också är smittad. Färgade håret igår. 
Känner mig helt värdelös, ingenting blir riktigt bra.

Ont i halsen snorig öroninflammation njurinflammation ögonfluss

Igår:
Sjukaste veckan jag haft på väldigt länge. Allt utlöstes av att jag och Johnny piercade oss i måndags. Känns, jobbigt. Är väldigt trött hela tiden. Annars är jag själv för mamma är i Thailand. Halva tiden har gått. Saknar alla mina vänner. Hatar mig själv för vad jag gör. Älskar Johnny. Fyra månader i fredags.