Jag har saknat fest. Speciellt de där hemmafesterna som aldrig verkar inträffa i örat längre.
Kvällen tänker vi spendera hos Frida, jag tänker festa som att det inte finns någon morgondag.
Orkar inte tänka på att jag ska klippa mig klockan nio imorgonbitti, jag tänker ta det som det kommer.
Men det här har jag längtat efter. För en gångs skull är jag taggad.
Det är jag och hoffmaestro och kan inte låta bli att le. Jag ska dansa tills solen går upp.