Folk är inte alltid som man tror. Det finns så mycket man inte vet om människors tänkande och agerande.
Vi festade igår, halloweenfest med både okända och kända människor.
Jag träffade en tjej som jag bara minns namnet på, och utseendet.
Jag vet ingenting om henne, inte ens hennes ålder. Egentligen är hon som vilken annan okänd festare som helst,
men hon fastnade i mina tankar. Hennes utseende stack inte ut speciellt mycket, hon betedde sig inte på något utstickande sätt och agerade inte på något sätt som fick mig att minnas henne.
Anledningen till att jag minns hennes ansikte är att hon skar sig, eller hade skurit sig.
Hon hade nästan mer ärr än mig och det gör mig fundersam och samtidigt nyfiken.
Vad krävs det för att en människa ska må så dåligt att den blir självdestruktiv? Har så mycket tankar angående den här tjejen just nu så jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Dagens samhälle har blivit så förstört och det förvånar mig knappt längre när en människa agerar självdestruktivt. Jag kan inte svara på vad det beror på. Är det för att vi lever i ett så bortskämt samhälle att vi lättare mår dåligt över bagateller? Eller har vi det sämre ställt ändå, trots våra moderniteter och snabba utvägar för allting? Kanske har vårt psyke blivit så nedbrutet av alla enkelheter att vi inte klarar av att hantera allting nytt som händer. Kriminaliteten ökar, vilket också förstör oss. Allt fler i min ålder kräver psykologer, behandlingshem och mediciner för att klara av att leva, klara av vardagen. 
Man förvånas över hur dåligt ställt så många i ens närhet har det, och hur det kan komma sig.
Att lida av någon psykisk sjukdom verkar vara vardagsmat för så många just i Sverige. Alla verkar ha något problem på något sätt och jag tror inte direkt att det kommer bli bättre med åren.