Jag vill inte tänka på att det är en vecka kvar till skolan börjar, orkar inte.
Det känns som att sommaren knappt har börjat. Så mycket som jag inte gjorde ju.
Brukar säga mig själv att man aldrig ska ångra något, för vad som är gjort går inte att ändra på.
Men jag ångrar det jag INTE har gjort. Så mycket jag hade planerat att göra och säga,
men jag fegar ut som vanligt. Och skjuter upp allting, säger att det finns tid kvar.

Jag badade aldrig utomhus (inte ens i Spanien).
Jag träffade aldrig klassen något mer.
Jag fixade aldrig alla problem.
Jag såg aldrig solned/upp/gången ordentligt.
Jag fixade aldrig min vattenpipakväll med vin, cider, musik och massor av folk.
Jag åkte aldrig till andra städer i syfte att träffa förlorade vänner.
Jag blev aldrig mer impulsiv.
Jag tog aldrig de chanser jag borde ha tagit.
Jag sa aldrig hur jag kände.

Nu finns det ingen tid kvar.


08