Tjugotvå dagar kvar till skolan börjar igen. Är lika nervös och rädd som jag är förväntansfull.
De senaste dagarna har varit bra och mindre bra. Vi festade i fredags och sov bort halva dagen igår.
På måndag är det förhoppningsvis fest igen, på onsdag åker vi till Karlskoga och vi taggar för fullt.
Livet känns ganska bra faktiskt, trots att jag har förlorat så många.
Försöker att inte tänka på det överdrivet mycket för det är då som jag ramlar igen.
Ändå så vet jag ju att det ligger under allting och trycker. Kan inte andas ordentligt.
Trycker alla känslor åt sidan, det jag tänker prioritera nu är de jag har kvar, som behöver mig.