Drar upp gammalt med en vän jag alltid haft.
Sånt där gammalt som aldrig kommer ifrån varken henne eller mig.
Allt det som har format mig till den jag är idag.
Ångrar så mycket och saknar så lite, men ändå finns det kvar.
Kommer alltid bli påmind och kommer aldrig ifrån det.
Önskar ni kunde förstå mig, oss, och vårt beteende.
VI fick inte hjälpen vi behövde och ni kommer aldrig förstå förrän ni själva går igenom det.
Ni är för blinda för att se oss riktiga människor.